Körde med matdagbok förut, men lat som man är, känns det smidigare att blogga.
Jag är riktigt jävla less på att inte se ut som jag vill. Att må dåligt över mig själv. Att kliva upp, se mig själv i spegeln, och inte kunna gå till skolan eller orka visa mig ute bland folk på grund av att jag blir så äcklad av min spegelbild. Och jag klarar fan inte detta längre, men istället för att endast klaga och tycka synd om mig själv ska jag på riktigt göra något åt det. Utstickande höftben och smala lår är drömmen.
-
Jag vet, eftersom jag kämpat mer eller mindre i tre år, att det inte kommer bli lätt. Särskillt inte med tanke på att jag är sinnessjukt duktig på att hetsäta, och när sedan ångesten kommer som en jävla käftsmäll kan jag bara hulka och böla. Fast det är bra, jag ska låta bli att spy. Ska bli smal ändå. Och kräkreflexerna är inte vad dom har varit, om vi säger så.
But all beauty comes from some sort of pain.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar