Dryga, jobbiga jävla tankar.

Ärligt nu, det jag har strävat efter mest var att få en snygg rumpa. Jag hade en kickass rumpa förut, perfekt form och storlek om det inte vore för mina celluliter. Tack vare dom så hatade jag den. Idag är dom i princip helt borta, och själva rumpan nästan med faktiskt.

Jag kan inte sikta på att bli smal längre för det är jag, även om det fortfarande finns lite kvar som måste bort, men jag känner mig inte smal.

Trodde jag skulle vara gladare den dag jag kunde visa mig i bikini utan att skämmas, men nej. Däremot måste jag ner till fyrtio-någonting, annars kommer jag inte stå ut med mig själv. Att ge upp så nära mållinjen? Näe. Inte för att jag tror att mitt kontrollbehov över vikten kommer att ge med sig bara för att jag nått min mållvikt, men kan ju hoppas. Eller gör jag ens det?

Och ja, det är sånt här jag sitter och funderar på en fredagkväll istället för att vara ute och supa. Skön man är.